niklaswallner

Back home again from Niklas on Vimeo.

Tjena,

Igår så anlännde vi äntligen till venusvägen. Ja, äntligen kan vara det rätta ordet just nu, efter 2 månader "on the road" så är det rätt skönt att komma hem och ladda upp batterina igen.

Men det var efter mycket om och men som vi verkligen tog oss hem.

Det hela började med att efter Gouveia så åkte vi till Lousa för att cykla och köra den andra tävlingen som vi hade planerat in.

Men vi prata med några locals och dem sa att tävlingen var flyttad och banan den skulle gå på skulle vara kass, så vi bestämde oss att stanna veckan ut och hojja på dem banor som fanns i Lousa. Dagen efter vaknade vi upp till spö regn och då lessnade hela gänget.

På onsdagen packade vi bussen och började åka på SUNN factory för att hämta Robins nya hojj.

Vi kom väll ca 10 mil innan bilen rasade IGEN!!.
Vi befann oss då i Coimbra, som tur var inte upp på något berg mitt ute i no where.
Jahapp, samma sak en gång till..... GREAT!.

Men den Portugisiska verkstaden var mycket grymmare än den Franska.
Dem fixade bilen på 2 dagar och på Fredag eftermiddag kom vi iväg igen.

En sann trucker som Robin är så sträck körde han 100 mil till SUNN och jag satt som code driver..... ett vinnande konseppt eller? haha.

Efter att ha hämtat Robin cykel så började vi beta av milen hemåt.

Igår så anlände vi, trötta, slitna, skitiga men nöjda.

Nu är det bara att ladda upp batterierna i en månad och sen är det dags för WC premiären =D =D..

Idag så fick det bli en lite XC sväng och imorgon blir det till att jobba lite på Sportson =).

Got to go, dax att fika lite!

tjaaaaaaa

bloggfilm nr3 from Niklas on Vimeo.

Tjenare!

Nu är säsongen igång på riktigt kan man säga.

I helgen så körde vi första maxxis cup international tävlingen och man kan säga att det var en bra svensk dag.

Det var runt 250 startande och 150 gick vidare till final.

I kvalet så körde jag ifatt åkaren som startade 30 sek framför mig.

När jag väl hade kört ifatt han så lyckades jag skrota, så det var bara att börja om på nytt.

Några kurvor innan mål så hade jag ännu en gång kört ifatt killen framför.

När jag gick i mål så trodde jag inte att jag hade kvalat in men det blev en 31a plats i kvalet.

Final åket gick rätt hyffsat, gjorde lite misstag på toppen men övrig så var det ett helt okej åk.

Jag kom iaf ner och tog över hotseat med 30 åkare kvar.

Jag tänkte att om min tid räcker så jag är i top 15 så är jag överlycklig men det visade sig att den räckte till mycket mer än så.

Totalt så slutade jag på en 4e plats och Robin precis framför mig på en 3e plats.

Man kan säga att man fick en riktigt bra start på säsongen iaf, riktigt kul =D.

Svenskar i Resultat listan:

3a Robin
4a Jag
11a Oskar Härnström
19eTim Hammar
69a André Valentin (2a promotion class)
77a Simon Hedberg (3a promition class)


hedå

Untitled from Niklas on Vimeo.

Nerja & Peille from Niklas on Vimeo.

Ibland så går saker och ting inte som planerat!

Torsdag den 18 Februari så vaknade vi upp till strålande solsken och alla va sjukt taggade på att få mata lite helåk i Pellie downhill bana.

Vi började våran färd upp mot toppen, väl nästan uppe på toppen så går alla bultar av till vänster bakhjul!. Vi blir fast på toppen 7 km från Peille, men eftersom vi hade tecknat sånhär speciell försäkring så tänkte vi att detta skulle lösa sig fint.

Så vi kommer i kontakt med försäkringsbolaget, förklarar vårat problem och dem skulle styra en bergningsbil till oss och vi skulle bara vänta där vi va.

Det här va runt klockan 1 på dagen.

Det va bara jag som hade mobilen med mig, batterina var påväg att ta slut och ingen teckning hade man uppe på berget, perfekt!!.

Efter 6 timmars väntan så börjar det mörkna ute och ingen skymt av en bergningsbil.

Vi ringer försäkringsbolaget och dem kopplar oss till deras hjälpcentral i Paris där vi får prata med Nima som förklara att bergningsbilen är på väg D22 och dem kommer hitta oss väldigt snart, så de va bara att vänta sa han!.

Så jag och Simon springer 1.5 km i mörkret ner till väg D22 och väntar, vi ringer den här Nima en gång till men då har den jäveln gått hem för dagen och han vi får prata med säger att bergningsbilen har åkt hem och slutat letat efter oss, han skyller även på att det är för mycke snö!!!!! där vi stod fanns det ingen snö alls!.

Så vi va fast på berget, ingen bergningsbil och en stor jäkla hund som kom och vacktade oss då och då.

Vi bestämde oss för att lämna bussen på toppen och ta våra downhill hojjar och börja cykla hemåt.

Hem å sova, klockan nio på fredag morgon så kom bergningsbilen och plockade upp oss, vi förklarade vägen upp, men dem hade skicka nån liten jävla bergningsbil så den kunde vi inte berga bussen med. Så vi fick vänta på en större bil.

Det tog 4 timmar att få ner bussen till bergningscentralen i Nice.

Väl där så får vi inte veta nånting vad som händer eller vad som kommer att hända, ingen säger någonting och vårat försäkringsbolag hör inte av sig för femöre.

Några timmar senare så får vi veta att VW verkstaden inte kan ta emot bussen innan 16:00.

Så vi satte oss i deras vänterum med en kopp kaffe och väntade.

Helt plötsligt runt 15:30 så ser vi hur bussen rullar iväg på den här bergningsbilen, vi får förklarat att bussen nu ska till VW verkstaden och att vi måste fixa en taxi dit!.

Vi ringen våran kontakt på försäkringsbolaget, svaret vi får är: Ja, de va ni med punka i Frankrike..... NEJ VI HAR INGEN JÄVLA PUNKA, ALLA BULTAR TILL BAKHJULET HAR GÅTT AV SOM VI HAR FÖRKLARAT FÖR 500000e GÅNGEN.

Dem skulle iaf fixa en taxi på en gång.

En timmes väntan och fortfarande ingen taxi, så vi tar saken i egna händer och pratar med en på bergningscentralen som fixade en taxi åt oss.

Vi kliver in på VW verkstaden runt 17:30 och alla tittar på oss som om vi vore ett gäng retards som ska försöka fixa våra permobiler.

Vi fick iaf prata med någon som förstod vad vi sa och förklarade att bussen skulle vara klar runt 25 februari.

Great tänker vi, finns inte så mycket att göra, bussen måste fixas.

Vi knallar iväg till köpcentret och köper lite dricka och någonting att äta.

Väl klara där så ringer Peter på försäkringsbolaget och säger att det har strulat till sig med hyrbilen och att vi inte kommer få den ikväll, så dem skulle styra en liten "bulle" till oss från VW verkstaden, skulle ta ca 30 min och vi skulle plocka ut hyrbilen dagen efter istället klockan 18:00.

Efter 45 min så kommer taxi och kör hem oss, vi fick pröjsa 1050 kr för de.

Väl hemma så började vi städa och laga lite mat.

Vårat stora problem nu var att på lördagen så skulle vi va ute ur lägenheten klockan 10:00 med 15 cyklar, packning, utan buss och ingenstan att bo.

Som tur var så kom städtanterna in klockan 8, vi börjar förklara vårat problem på ENGELSKA men det är ett språk som jag tror den franska befolkningen inte har hört talas om.

Iaf så fattade dem lite utav de vi sa och dem fixade lägenheten en trappa ner och vi hade en timme på oss att ta oss ur lägenheten.

Det blev ett jävla spring i trapporna med cyklar å grejer, men vi hann.

Nu är vi alltså på Lördagen den 20 februari.

Robin skulle komma tillbaka från sitt träningsläger 18:00 nere i Nice och försäkringsbolaget hade lovet en taxi från stationen till hyrbilsfirman. Tror ni dem kunde fixa fram en hyrbil åt oss!? NEJ, så Robin tar taxin upp till Peille och vi bestämmer oss att ta och käka ute på byn.

Söndagen den 21 Februari så kom en taxi klockan nio och hämtade mig, Andre och Robin . Vi bli körda till en liten jäkla hyrbilsfirma 10km ner från Peille.

Väl där så börjar allt med att tanten börjar tjafsa om att man måste vara 23 för att hyra bil men försäkringsbolaget hade sagt till oss att man va tvungen att vara minst 21, hon gjorde ett undantag för oss men nu var problemet att vi va tvungna att lägg 900 euro i deposit, vilket vi tyckte va helt absurt och försäkringsbolaget hade sagt att vi inte skulle behöva lägga ut några pengar!.

Så tanten på hyrbilsfirma lessnade på oss och åkte hem medans vi väntade på klartecken från försäkringsbolaget att dem skulle stå för kostnaderna.

Efter två timmar så började allt lösa sig och dem skulle bara få tag i tanten på hyrfirman, det gick inte så jävla lysande.

Det slutade med att vi gick in på hyrfirman, vars dörr dem glömde låsa, andre började leta egenom telefonen efter ett telefonnummer till tanten vars namn var Natalie.

När vi fick tag på henne, sa vi att hon skulle komma dit och ge oss en bil. Då sa hon att vi skulle komma tillbaka imorgon!! det är ju jävligt lätt när vi bor 1 mil längre upp på berget och få tag på en taxi är omöjligt. Hon skrek även att vi skulle gå ut från henne kontor.

Vi började knata tillbaks hemåt, vi fick skjus av nån snäll random i några kilometer sen var det bara att knata dem 6km som var kvar...

Allt har löst sig nu iaf, sitter just nu i ett Regnit Nerja och längtar tills imorgon då vi ska köra lite downhill :D..

Ha de gött

Hej